Ord från en avgående redaktör för hemsidan

8 sep, 2016

Så har då tiden kommit, när jag skriver mitt sista nyhetsbrev.

Jag vill gärna delge några erfarenheter, som har relevans för resursläkare, hyrläkare eller vad ni nu ska kallas.

Jag har nu jobbat i 40 år som läkare, från det första underläkarvikariatet i Malmö augusti 1976, via AT och FV (den tidens ST) i allmänmedicin i Kiruna, fast distriktsläkartjänst i Vittangi, därefter några år i Norrköping, sedan i Dalarna.

Jag tröttnade på att vara i landstingstjänst 2000 och startade det som nu är Skandinavisk Hälsovård. Därefter har jag jobbat som hyrläkare parallellt med VD-jobbet, men även startat privatmottagning i Borlänge 2002 och privat vårdcentral 2010 i samma stad.

Bland annat för att minska arbetsbördan sålde jag båda dessa mottagningar 2011.

2013 sålde jag Skandinavisk Hälsovård, nu ett av de största vårdbemanningsbolagen, inkluderande Svensk Närsjukvård, Doc Care och Ofelia Vård, till Falck-koncernen och stannade därefter 2 år som VD.

Strax efter att jag slutat det jobbet åtog jag mig ett nytt jobb som verksamhetschef, och läkare, på Falck Hälsopartners hälsocentral i Sandviken.

Nu har jag just avslutat det jobbet för den långsemester, som en del kallar pension.

När jag ser tillbaka kan jag se i huvudsak två vanliga och viktiga anledningar till att jobba som hyrläkare:

Den ena är rent praktisk, när det är svårt att förena allt annat viktigt i livet med en fast anställning. Det kan vara en hobby, ett annat jobb eller familj/anhöriga någon annanstans i Sverige eller världen, som kräver mycket resande, och som inte är förenligt med det långvariga åtagande som en fast läkartjänst innebär.

Den andra handlar om självbevarelsedrift: Om man har en hög ambitionsnivå och jobbar som fast läkare, och detta gäller i synnerhet i primärvården, riskerar man att förr eller senare ”bränna ut sig”. Alternativet till långtidssjukskrivning kan vara, och är i ökande utsträckning, att inte ha en fast tjänst, utan själv bestämma var, när och hur mycket man ska arbeta.

För båda dessa kategorier innebär hyrläkarjobb en möjlighet att faktiskt fortsätta jobba som läkare och om det, mot all förmodan, skulle bli förbud mot detta förlorar Sverige ett mycket stort antal av sina läkare, kanske rentav de allra bästa.

Jag kan tänka mig att jag själv, vid lämpliga tillfällen, bryter min ”långsemester” för inhopp som hyrläkare. Givetvis för Skandinavisk Hälsovård, det naturliga förstahandsvalet!

Med vänlig hälsning, Börje Eriksson chefsläkare, avgående redaktör